Jag tycker om att läsa författare som har en djup og direkt kännedom om det naturgivna. Åsiktet har vi nog och övernog av i frågor om "miljön" eller "naturen", båda för övrigt mycket suddiga uttryck, som ofta används utan förankring i levande erfarenhet. De författare som traskat omkring i skogen, klafsat i myrar och tagit sig upp för bergssidor eller fjällslutningar använder knappast begrepp som miljön eller naturen. De kan vara botaniskt yrkesfolk som beskriver vad de sett under krävande vandringar och då använder de kanske fackuttryck som biotop och habitat. Framförallt böjer de sig ner och tittar nära och de är uppmärksamma på förandringar. 
- Kerstin Ekman, Gubbas hage