Jag har då och då mött uppfattningen att växtnamn är onödiga. Också i en bok som handlar om växter kan det vara ett tecken på besatthet och maktlystnad att skriva ut dem. När Gunnar Erikssons och min Se blomman recenserades i Dagens Nyheter förekom orden kontrollfreak och nördar för oss som höll reda på växtnamnen. Recensenten skrev att hon själv såg skogen "som en koreografi av ljus, ljud, former, rörelser och tusentals nyanser av grönt, och om jag behöver namn på grejer så hittar jag på dem själv". Den brittiske författaren John Fowles tyckte att ett namn la en smutsig glasruta mellan honom och upplevelsen av växten.
- Kerstin Ekman, Gubbas hage
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar